Vem äger det offentliga rummet?

Såklart äger vi det offentliga rummet tillsammans, det är vi som befinner oss och lever här som individer i ett samhälle. Det är svårare att avgöra vem som har rätt att bestämma hur denna gemensamma plats ska se ut och smyckas. Vi alla har olika smak och preferenser, vissa kanske inte alls vill fräscha upp omgivningen, vissa föredrar gamla statyer och så finns det de som gillar gatukonst - den konst som är minst accepterad och ofta olaglig. Det är såklart svårt, för mig åtminstone, att räkna konst som vandalisering trots att denna konstform ses som det av lagen. Gränsen mellan klotter och gatukonst är såklart hårfin och svår att dra och det problematiserar en eventuell lagstiftning till gatukonstens fördel ännu mer.
Jag tycker inte man kan värdera en politikers konstsmak högre än en vandal med en sprayburk i höger hand, det är svårt för mig att godta att samhället inte ifrågasätter konstvärderandet i det offentliga rummet och vem som har rätten att kontrollera det. Inte heller är det hur många konstutbildningar du har i ryggsäcken som avgör hur du är lämpad att få ansvar att pynta omgivningen, eller? För så är det - att de som väl får i uppdrag att göra offentlig konst måste vara en ”konstnär” i akademisk eller ren allmän mening, även om du inte är utbildad konstnär måste du ha imponerande mycket erfarenhet av utställningskonst. Du kan knappast skriva i ditt CV att du pysslar med illegal gatukonst, hur estetisk den än må vara så är chansen otroligt liten att du får legalt tillstånd att till exempel måla en byggnad eller ställa ut på jippon så som ”Örebro Open Art”.
Och vi går mot ännu bistrare tider för de illegala gatukonstnärerna i och med storebror samhället. Kan du ses överallt är det svårt att uttrycka dig konstnärligt på ditt eget vis (vad det handlar om för många av dessa.) Moderaterna har uttryckt att det är detta vi vill sträva mot: minskad brottslighet. När frågan är så komplex och man kriminaliserar människor som vill verka som konstnärer i det offentliga rummet kanske det mer är frihetsberövande man sysslar med och inte brottsförebyggande åtgärder.

På Kungsgatan i Örebro sitter det två konstverk gjorda av mosaik och de föreställer två tv-spelsfigurer från Nintendos ”Super Mario”. De har fått sitta där i flera år just för att allmänheten anser att de är ”konst” i någon slags godkänd bemärkelse. Jag vet inte om det beror på att de är så skickligt gjorda eller så estetiskt tilltalande men när allt kommen omkring representerar de en minoritet av den illegala offentliga konsten som samhället godkänner. På gallerian och bostadshuset Krämaren, även den i Örebro, sattes det upp en pärlplatta med The Clash-sångaren Joe Strummer som motiv under våren 2007. Redan nästa dag var den bortsanerad. Jag kan inte se någon skillnad i vare sig estetiken eller det rent tekniska arbetet mellan dessa två konstverk – och ja, de är och var verkligen konstverk bägge två – så hur kan samhället eller de som bestämmer vad som ska saneras bort göra det. Samtidigt är det såklart bra att klotter saneras bort, men återigen är det svårt att dra en gräns mellan klotter och gatukonst och vem ska i så fall dra den gränsen?